En studentkväll 1997-04-17
Studenternas gissel, en skön urtömning av skallen. Det var torsdag och Systempuben, tillika kallad Tigerhålan, hade föreställning. Författaren har en förkärlek till öhl, vackra kvinnor och sena kvällar, en last som drev honom till dryckernas fördärv på sin väg mellan en kvällsföreläsning på Chalmers och det enkla hemmanet i Västra Frölunda. Vart skulle hans steg sluta?
Puben
Snåret tjugo ett och trettio var slaget. Endast fem personer var posterade i Tigerhålan (det vämjeliga namnet klingar inte lika gott som namnet "Systempuben"). Magnus släpade med sig den oförtjänt tunga väskan in i lokalen. Det första han ser är den bedårande gestalten Jessica, som snabbt får en kram på vägen mellan plånboken och bardiskens välbekanta klang av en femkronorsväxel på en tjugolapp. Kvällens första öhl, dock av annan typ än den som beställts, var serverad. Med ett litet skrik inhandlades även förstahandsvalet, en Falcon Export, oöppnad, och ställdes bredvid den andra ölen på bardisken.
Görans, Illern Görans, ljuva stämma förkunnade kvällens dom. Kvällens forsättning hade i förväg noga analyserats, planerats och detaljstuderats in i minsta detalj: Vi skulle till Sprängkullen, syndernas näste på Sprängkullegatan.
Jessica presenterade sin minst lika bedårande vän Keiko från Stockholm. Sällskapet var mäkta imponerande, trots att hon så sakteliga erkände sig nyinflyttad till Götet som student på Förvaltningshögskolan. Hon trädde in som en värdig ersättare när Per Nordqvist, vi kan kalla honom SVIG-Per, nekade Magnus ett parti Back Gammon. Bataljen slutade nästan oavgjort, 2 - 1 till den manliga kombatanten, väl ackompanjerat av en diskussion med och av Nick om DVD och spel till Sonys Playstation.
Efter en timme och en halv hade Magnus dessutom nedlagt ett par, fyra öhl och sällskapet kände sig väl förberedda att kämpa sig förbi alla hinder på vägen till Sprängkullen. Gruppen bestod av Magnus, Göran, Jessica, Keiko och Nick (även om Nick in i det sista avlade löfte om att åka hem med tvåans spårvagn från Handelshögskolans hållplats i riktning väster). Jens kom på efterkälken och kom heller inte ikapp flocken.
Sprängis
Nick föll av. Han åkte hem, helt brutalt och bryskt, med tvåans vagn i riktning väster. Denna man, som inte faller för ljuva kvinnor, öhl och hög volym på musik, som hellre ställer sitt sinne till ansvar och kliver upp ur sängen med ett leende innan han går till jobbet. Ärbar? Frågan är fortfarande öppen.
Övrig personal föll in i ledet och hängde in sina medhavda ytterplagg i garderoben. Trängseln i baren var måttlig och kvällens första öhl, serverad på Sprängkullen, kändes som en kort historia. Den första person Magnus egentligen såg i trängseln var Mats, gamlemäster Mats. Febrilt vinkade han och påkallade Magnus uppmärksamhet, pekandes på ett bord där Johan L, bara Johan kallad, sutto sig belägen. Denna duo hade på ett mycket vant sätt inmundigat starkare drycker än Mer och komjölk och befann sig i en mycket uppskattad sinnensstämning. De var i lokalerna i syfte att vigga röster till kårvalet. Dessutom var de på väg vidare till det forna Kårs Brunn, nu kallat STUDS. Händelserna i förväg, kan avslöjas att de inte kom så långt (egentligen längre).
Antalet besökare var inte överdrivet. Det var inga större problem att inskaffa drycker i någon av de två barerna och diskodunkets tilldelade golvyta ämnat till dans var inte allt för sprängfullt. Flickorna dansade mer och bättre än pojkarna. Gängets fem medlemmar utökades med Mats och Johan. Mats var överlycklig över att Magnus ville dela taxi till Frölunda Torg och öhlet flödade i om möjligt än större omfattning.
Det började ryktas om efterfest, ty timmen var sen. Kvällen började så sakteliga redan ha övergått från kväll till natt, natt till sen natt och sen natt till stängningsdags. Konsekvensen av det är att alla kvinnor såg ut som Ebba Blitz och alla röstade på att Anna Järphammar skall få behålla titeln "Sveriges sexigaste kvinna", även om vilken feminin varelse i lokalen som helst faktiskt inte kom långt efter i utseende. Göran kom på sig själv med att ha prostituerat sig. Han hade sålt sin röst i kårvalet till partiet "Pilsner På Kåren", men lika glad var han för det. Johan brukade sin mobila telefon av märket Ericsson och telefonerade till en konsultliknande rörelse med specialitet på transport av mänskliga varelser. Taxi var det här, ropade han efter ett tag och lade in Brasklappen: "Jag betalar inte!"
Efterfest
Taxi är dyrt. Det kostar 186 kronor, mätt med en av staten godkänd taxitaxameter att ta sig från Handelshögskolan till Göteborgs utkant i öster, där Johans lägenhet, med tillhörande källarbastu, är belägen. Delat på sex personer blev det så att alla utom Johan betalade tjugo kronor, med ett underskott som Magnus fick skjuta till genom att vifta med ett blått plastkort. Flickorna var trötta, pojkarna sömniga och stämningen var inte helt på topp. När Johan och Mats gått ner i källaren för att bränna igång bastuagregatet passade det övriga gänget, bestående av två pojkar och två flickor, på att intaga fosterställning och nästan lyckas somna i Johans enorma dubbelsäng. Detta var inte populärt, skall gudarna veta, när bastuduon återvände till lägenheten. Öhl och vin serverades. Så även pilsnerkorv uppvärmd på spisen. En halvtimme senare släpade sig ett mycket trött gäng ner till källaren, även om viss övertalning krävdes för vissa av medlemmarna, dock inte de kvinnliga.
Bastun var varm. Cider är gott. Öhl är gott. Stämningen skjöt ännu en gång i taket och det sjöngs visor av ekivok karaktär. Bastun var varm. Att inte fler världsproblem lösts med hjälp av bastubad. Värmen driver ut allt onda ur folk. Dock fick Keiko ta emot en och annan kommentar om hennes båda tatueringar. Vem vet inte vad, "Öööööööhn ööööööööhrn öööööööhrn..." betyder.
Man FÅR plats fyra personer i Johans säng, utan att trängas. Mats snarkade gott i skinnsoffan och Göran trynade på madrassen, sött som ett litet barn. Klockan var sex slagen, endast tomten var vaken!
s94lybec@student.adb.gu.se